Godmorgon ! 

Tyvärr gått ett tag och inte kunnat göra inlägg , vart lite körigt med tankar , möten och barn . 

Vart mycket kaos men lugnat sig . 

14 februari året nämner jag inte , men den dagen gjorde jag mitt val som var mitt bästa men även värsta val i mitt liv . 

Jag valde att ta hjälp och lämna mitt liv och öppna helvetes portarna . 

Det tog tid innan det valet gjordes , mycket smärta och smällar men dagen kom . 

Jag har i helgen läst en del inlägg varav många tårar men även ilska , fast ilska pga oförståelse . Jag delar med mig en del av min resa ibland pga jag vill att folk ska få upp sina ögon . Vilket absolut blir mer och mer , men jag tror det är svårt för folk att förstå , även som jag själv har svårt att förstå varför man inte gick redan första slaget eller första ordet eller nedtryckningen . 

Jag har vart en stark kvinna , jag var den som löste allt ingen rädsla alls , jag hade mer status i gettot jag bodde än vad polisen hade . 

Jag har hämtat ut ungdomar ur stora gäng , haft vapen mot mig , löst den ena med det andra , jag har alltid vart rättsvis , alltid stått på den sidan som vart svagast . Även haft foster barn , dom som ingen ville ha , som alla sa att det inte kommer att bli nått av dom . För jag visste dom hade fel , vilket dom hade . 

En människa , en ända människa förstörde henne sakta men säkert utan att jag såg det ..

Allt jag stod för , allt jag trodde på försvann . 

Det är svårt att förstå , går inte att förklara , kan knappt det för mig själv . 

Varför går man inte ? Varför lyssnar man inte på folk som förstår nått är fel ..

Man är rädd , man tror att man inte kan klara det utan personen . Man älskar personen , fast man lär sig sedan att det inte är kärlek utan kontroll , just då tror man det . 

Flera gånger får man nog , varje gång tar man tillbax det och går tillbaka . Man är rädd , alla hot , fungerar nästan som hjärntvätt man ser det som personen vill att man ska se . 

Här är en del av en text jag skrev förra året på den dagen jag gick med mina barn !

" idag är det vår årsdag !

idag var dagen jag tog det viktigaste beslutet

för mig och mina barn,

Då jag satte oss först.

Jag var så rädd , spydde , grät , skakade,

huvudet snurrade , magen värkte och jag tom. kissade ner mig .

Jag ringde upp , en timma senare lämnades allt!

Sittandes i en bil med 3 personer ingen aning 

vart . Såg vårt liv försvinna längre längre bort 

bakom oss.

Nu var klivet gjort och jag var livrädd , visste inte vilket helvete jag öppnat nu och lång resa som väntade .

minns det. som igår , kommer aldrig glömma

den rädslan samtidigt lättnad.

jag ångrar mig inte en sekund!

Vi värda så mycket mer .

Jag vet idag att det inte var mitt fel

Jag vet med att jag gjorde rätt "

Helvetet är inte att leva i det för man stänger av , en smäll med smärta går att stänga av . 

Att få hans k*** nertryckt i halsen så man inte kan andas  samtidigt som man koncentrerar sig på att lyssna så inte barnen kommer och fundera på vad man ska göra för middag imorgon , det är lätt . 

Min kropp stängde jag bara av , det var inga problem , tårar ja det fanns inte till slut man skrattade för att överleva . 

När han på morgonen skulle ha sitt ,  undrade vart blåmärkena kom från ?  till slut svarade  jag honom bara samma sak jag visste han skulle säga som varje gång .

jag log och sa , jaddu så bra var det i natt och skrattade . 

Alla timar på natten jag stått på alla 4 eller på knä , jag fått höra hur dålig jag är och inte kan mina saker osv 

Fast han var så full så den inte stod på han , var mitt fel . 

Så många gånger jag har samlat spott i min hand så mycket jag kan och när han inte såg kletade det så gott jag kunde i mitt underliv för att det skulle hjälpa eller lura han . 

jag har stått på knä och han står med sprit flaskan och dricker samtidigt han trycker mitt huvud så jag inte kan andas . 

Jag har legat på rygg medans spriten han hällde över mig rann ner för min kropp och trängde in  svidandes i min kropp . 

Detta är bara en liten del av vad som har hänt , men jag förlåter och går vidare 

Men helvetet är den rättsliga vägen , lagen är inte på min och barnens sida . Jag skiter i mig själv , jag vill bara att barnen ska få sin frihet och sin rätt . Jag håller på än idag i rätten /hovrätten . Jag har brutit domen som jag fick , jag kommer aldrig sluta slåss för oss . Det är denna vägen som är den svåraste , detta är helvetet . 

Alla klarar inte den och går tillbax för det är lättare . 

Varför går man inte ja ni , kan berätta så många saker vrf men skulle ta en evighet . 

Många undrar hur kan man hjälpa någon ..

Det första innan tyvärr ni kan göra nått måste personen komma till den punkten att inse nu räcker det , nu ska jag . 

Under tiden till det kommer , finns där för personen , lämna aldrig sidan vad som än händer , det viktigaste när man väljer att gå finns där för en , lämna inte  , för man behöver alla famnar man kan och trygghet och styrka . Även om det bara är att lyssna på tårarna genom telefonen . Allt räknas och är viktigt . 

För min egen del , så alla låg på mig gör så , gör si , vi finns där , vi stöttar , vi vittnar ,när dagen kom försvann alla utan 3 personer men dom  var alldeles för långt bort att kunna hjälpa eller krama mig . Jag var tvugen att göra mitt val med . 

Visst är det ensamt i denna faighten , visst gråter jag många kvällar för att det måste ut , men allt går jag står på mina ben finns inget som knäcker mig  jag är för stark för det och mina barn ger mig all styrka för att orka . 

Ha nu en underbar måndag och va rädda om varandra . 

Nu har jag lite möten , tråkigt som faan hahah men bara att föreställa sig dom nakna och hålla sig för skratt .. 

Kärlek till er alla .