En dag i taget
En timma i taget
30 minuter i taget
15 min i taget
5 minuter i taget
1 minut i taget

Jag är så trött på detta, men lever det ändå!
För mina barn ska bli starka och kunna slå tillbax, deras framtid jag slåss för.
Alla barns framtid slåss jag för även om det ska kosta mig ett liv bakom galler.

Det var ett tag sedan jag satte mig här och skrev, ibland blir det mycket och jag måste koncentrera mig på det som är viktigt och hålla mitt huvud klart.
Jag har gjort några sne steg från gammalt liv inget jag är stolt över men gjort är gjort.

Jag ser alla inlägg överallt på nätet, jag vill bara skrika ut och vill bara visa vem jag är. Det hade nog fått många att tappa hakan, men jag kan inte. Jag kan inte vara mig själv, jag kan inte gapa och visa vem jag är som kämpar inte bara för mig utan för många.

Så trött på slag, glåp ord, tysthet, orättvisor ja allt där till. Men mina barn är för små kanske en dag, kanske en dag kan jag visa vem jag är och vad jag åstadkommit, vad jag slåss för i världen.

Sitter här på balkongen o lyssnar på grannar som firar, skolavslutningar som är här runt. Just då, just då för stunden påminner verkligheten mig. Inga nära o kära, inga vänner bara jag o mina barn. Just då för stunden känns det väldigt ensamt, tystnaden gör sig påmind. Men lika snabbt det slår mig så påminns jag varför och det är värt var enda sekund av ensamhet och ålder.

Om ingen slåss
Om ingen tar smällarna
Om ingen får ont
Då blir det ingen förändring heller.

Vi måste skrika tillsammans
Vi måste ta straff som inte är ok
För att få en förändring
Tillsammans är vi starka

Nu ska denna mamma dra luvan över huvudet och försöka sova.
Ny dag imorgon
Nya utmaningar
Nya under att få se

Känner ni för en fika så hör av er!

Kärlek o respekt till er alla som förtjäna det
Glöm aldrig någon måste vara den första!!